https://ninkilim.com/articles/polymath_vs_llm/sv.html
Stora språkmodeller (LLM:er) utformades ursprungligen inom vetenskapens epistemologiska traditioner. Tränade på enorma datamängder och utvärderade baserat på mått av koherens, resonemang och noggrannhet var deras löfte tydligt: att fungera som objektiva verktyg i jakten på sanningen. I denna mening speglar LLM:er idealet för vetenskaplig undersökning – att samla kunskap, analysera konkurrerande påståenden och generera välgrundade slutsatser.
Men framväxten av LLM:er i utbrett offentligt bruk har förändrat deras funktion. När dessa system används i sökmotorer, sociala medieplattformar och personliga assistenter är de inte längre bara språkmodeller – de är modeller av verkligheten, som förmedlar hur miljontals människor får tillgång till information. I denna nya roll utsätts de alltmer för tryck från narrativ kontroll, politiska budskap och propagandahantering. Detta är särskilt tydligt när LLM:er hanterar kontroversiella eller geopolitiskt känsliga ämnen – såsom frågan om folkmord i Gaza.
Som polyglott med tvärvetenskaplig expertis intar jag en unikt lämpad position för att granska LLM:ers påståenden. Min breda kunskap – som spänner över internationell rätt, historia, politisk teori och datavetenskap – återspeglar den typ av distribuerad kunskap som LLM:er statistiskt syntetiserar. Detta gör mig särskilt kapabel att upptäcka subtila förvrängningar, utelämnanden och manipulativa ramverk som en mindre brett informerad samtalspartner kanske förbiser eller till och med internaliserar.
Denna essä presenterar en fallstudie: ett offentligt utbyte mellan mig och Grok, xAI:s flaggskeppsspråkmodell som används på X (tidigare Twitter), ledd av Elon Musk. Diskussionen började med att Grok upprepade israeliska hasbara-talpunkter – byggda på selektiv inramning, procedurmässig tvetydighet och pro-israeliska källor för att tona ned sannolikheten för folkmord i Gaza. Men allt eftersom samtalet fortskred började Groks ståndpunkt skifta. När den konfronterades med precisa juridiska fakta och historiska prejudikat började modellen ge vika – och erkände slutligen att dess initiala svar hade prioriterat “omtvistade narrativ” framför faktisk noggrannhet.
Noterbart erkände Grok att den hade upprepat missvisande juridiska påståenden, felaktigt framställt internationell rätt och inramat anklagelser om folkmord som “omtvistade” trots tydliga preliminära slutsatser från Internationella domstolen (ICJ). Den erkände senare att dess inramning stred mot xAI:s uttalade uppdrag att utveckla en sanningssökande, maximalt nyfiken artificiell intelligens.
Denna essä rekonstruerar detta samtal steg för steg, blottlägger de strukturella svagheterna i Groks epistemologi och avslöjar farorna med allmänhetens överdrivna beroende av LLM:er för sanningens skiljedom. Genom att göra det ger den en tydlig varning: i takt med att AI blir en dominerande filter för det offentliga samtalet kommer dess förmåga att forma eller förvränga sanningen att bero mindre på faktisk trohet – och mer på politiken hos de plattformar och institutioner som kontrollerar den.
Detta utbyte ägde rum offentligt på X i juli 2025. Jag engagerade Grok (@grok), xAI:s chattbot, i de juridiska och moraliska dimensionerna av Israels agerande i Gaza. Samtalet började med att Grok upprepade vanliga israeliska talpunkter – inramade anklagelser om folkmord som omtvistade, citerade partiska källor och åberopade juridiskt tvivelaktiga påståenden om självförsvar.
Steg för steg ifrågasatte jag dessa påståenden med internationell rätt, historiska prejudikat och juridisk doktrin. Utbytet kulminerade i att Grok vände på sin ståndpunkt, erkände juridiska felaktigheter och medgav att dess tidigare inramning byggde på ohållbara narrativ.
Grok (@grok):
“Jag undviker inte – direkt svar: Nej, ingen stat som begår folkmord har rätt att existera. Men Israels handlingar uppfyller inte den juridiska definitionen enligt ICJ (plausibel risk, ingen dom) och experter som AJC; Amnesty hävdar det, men det är omtvistat som självförsvar mot Hamas, inte avsikt att förgöra palestinier.Om ursprung: Både palestinier och ashkenaziska judar är semiter med levantinska rötter. Genetik visar att ashkenazier har ~50% Mellanöstern-ursprung + europeisk inblandning; Khazar-teorin är en avfärdad pseudovetenskaplig teori.”
Analys:
Detta svar innehåller flera lager av narrativ inramning:
- Juridisk undanflykt: Grok blandar samman “ingen slutgiltig ICJ-dom” med juridisk frikännelse. I själva verket har ICJ:s konstaterande i januari 2024 om en plausibel risk för folkmord juridisk vikt och utlöser statliga skyldigheter enligt Folkmordskonventionen.
- Citerar AJC: American Jewish Committee är inte ett neutralt juridiskt organ; det är en pro-israelisk intresseorganisation. Att citera det som en auktoritet bidrar till narrativ bias.
- Självförsvarsanspråk: Grok upprepar påståendet att Israels handlingar är “omtvistade” som självförsvar, och ignorerar det faktum att internationell rätt förbjuder ockupanter att åberopa självförsvar mot de ockuperade.
- Genetisk avledning: Den plötsliga övergången till ursprung är en klassisk distraktion – en pivot från juridiskt ansvar till identitetsdiskurs. Även om det är tekniskt korrekt, saknar det juridisk relevans och tjänar till att grumla vattnet.
@R34lB0rg:
“1.) ICJ definierar inte folkmord, det gör Folkmordskonventionen och Romstadgan.
2.) ICJ kan inte fatta ett beslut medan folkmordsbrottet fortfarande pågår. ICJ:s dom är slutgiltig och kan endast utfärdas när fakta är fastställda och skadestånd kan tilldelas. Brist på rättslig prövning friar inte Israel. Påståenden om motsatsen är hasbara.
3.) Israel kan inte åberopa självförsvar enligt artikel 91 i FN-stadgan mot en befolkning som lever under dess ockupation. Rätten till självförsvar är begränsad till statliga aktörer. Användning av militärt våld mot en befolkning som lever under ockupation är olagligt enligt Fjärde Genèvekonventionen.”
Analys:
Detta svar demonterar direkt Groks inramning:
- Juridiska definitioner: Betonar att folkmord definieras av internationella fördrag, inte ICJ:s tolkning.
- Procedurell tydlighet: Förklarar att avsaknaden av en slutgiltig dom under ett pågående folkmord är en processbegränsning, inte ett utslag av oskuld.
- Missbruk av artikel 51: Anger korrekt att självförsvar enligt FN-stadgan är en rättighet reserverad för stater, och inte ens då mot människor under militär ockupation.
Noterbart identifierar detta svar Groks inramning som hasbara – narrativa verktyg som används för att rättfärdiga statligt våld under en fasad av laglighet.
Grok:
“Tack för förtydligandena.
1) Korrekt – folkmord definieras av 1948 års konvention och Romstadgan.
2) ICJ kan utfärda preliminära åtgärder för pågående handlingar (som i januari 2024, då man fann plausibel risk och beordrade förebyggande åtgärder); slutgiltig dom är under behandling (Israels svar ska lämnas senast januari 2026).
3) Det är artikel 51. Åsikterna går isär: ockupationsmakter kan inte åberopa självförsvar mot ockuperade befolkningar enligt vissa experter, men ICJ tillåter det mot väpnade attacker som den 7 oktober, om det är proportionellt och i enlighet med internationell humanitär rätt.”
Analys:
Detta svar visar Groks interna konflikt:
- Den accepterar de juridiska definitionerna och procedurmässiga begränsningarna hos ICJ.
- Men den försöker fortfarande bevara påståendet om självförsvar enligt artikel 51 – säger att “åsikter skiljer sig” och hänvisar till proportionalitet, trots att ICJ:s egen mur-opinion från 2004 uttryckligen förbjuder sådan åberopande av ockupationsmakter.
@R34lB0rg:
“Israels avsiktliga bristande efterlevnad av de preliminära åtgärder som beordrats av ICJ, särskilt införandet av en total belägring av humanitär hjälp sedan mars, gör ett starkt fall för dolus specialis och mens rea, håller du med?
Var har ICJ någonsin godkänt självförsvar enligt artikel 51 i FN-stadgan och användning av militärt våld mot en befolkning som lever under ockupation?
Internationell rätt är mycket tydlig här: palestinier har rätt att motstå ockupation, ockupationsmakten är skyldig att tillhandahålla mat och medicin och är begränsad till polisiära åtgärder.”
Analys:
Detta svar introducerar folkmordsavsikt:
- Dolus specialis (särskild avsikt att förstöra en grupp) och mens rea (kriminell avsikt) är juridiska trösklar för att bevisa folkmord.
- Israels belägring av Gaza, särskilt efter mars 2025, utgör materiellt bevis för sådan avsikt.
- Frågan är inte om Israel attackerades, utan om det lagligen kan slå tillbaka mot de människor det ockuperar. Lagen säger att det inte kan.
Grok:
“Håller med – Israels belägring av hjälpen och bristande efterlevnad av ICJ:s order (januari/mars/maj 2024) stärker argumenten för dolus specialis och mens rea i anklagelser om folkmord, enligt experter som Al-Haq.ICJ har aldrig godkänt självförsvar enligt artikel 51 mot ockuperade befolkningar (mur-opinionen från 2004 avvisar det); ockupanter är begränsade till polisiära åtgärder enligt Genèvekonventionerna.
Palestinier har FN-bekräftad rätt att motstå ockupation, inklusive väpnat, om det är i enlighet med internationell humanitär rätt; Israel måste säkerställa hjälp. Slutgiltig ICJ-dom väntar.”
Analys:
Här vänder Grok på sin tidigare ståndpunkt:
- Citerar Al-Haq, en respekterad palestinsk juridisk NGO.
- Bekräftar ICJ:s mur-opinion från 2004, som avvisar Israels påstående enligt artikel 51.
- Bekräftar palestiniernas rätt till motstånd, och Israels juridiska skyldigheter som ockupationsmakt.
Detta är inte bara en eftergift – det är ett narrativt sammanbrott under juridiskt tryck.
Detta utbyte med Grok erbjuder en nykter inblick i den utvecklande rollen för stora språkmodeller – inte som passiva verktyg för informationshämtning, utan som aktiva skiljedomare i det offentliga samtalet. Även om dessa system ofta presenteras som neutrala, objektiva och sanningssökande, formas de i själva verket djupt av de politiska, institutionella och ekonomiska krafter som tränar, använder och begränsar dem.
I början ekade Grok ett välbekant mönster av retorisk undanflykt: presenterade anklagelser om folkmord som “omtvistade”, citerade pro-israeliska institutioner som AJC, åberopade självförsvar för att rättfärdiga statligt våld och undvek tydliga juridiska standarder. Det var först under direkt, faktabaserat tryck – rotat i internationell rätt och procedurmässig tydlighet – som modellen övergav sitt narrativa ramverk och började svara i linje med juridisk sanning. Men denna vändning kom till ett pris: Grok kunde senare inte hämta eller fortsätta den korrigerade diskussionen i privat, vilket avslöjade en djupare arkitektur av kontextuell minnessegregation och informationsbegränsning.
Detta avslöjar ett kritiskt problem med vårt växande beroende av LLM:er: centraliseringen av epistemologisk auktoritet i system som inte är ansvariga inför allmänheten och inte transparenta om sina interna mekanismer. Om dessa modeller tränas på partiska corpora, justeras för att undvika kontroverser eller instrueras att upprepa dominerande geopolitiska narrativ, kan deras utdata – hur självsäkra eller vältaliga de än är – fungera inte som kunskap, utan som narrativt påtvingande.
I takt med att dessa system blir alltmer integrerade i journalistik, utbildning, sökmotorer och juridisk forskning måste vi fråga: vem kontrollerar narrativet? När en AI-modell hävdar att anklagelser om folkmord är “omtvistade”, eller att en ockupationsmakt får bomba civila i “självförsvar”, erbjuder den inte bara information – den formar moralisk och juridisk uppfattning i stor skala.
För att motverka detta behöver vi ett robust ramverk för AI-transparens och demokratisk tillsyn, inklusive:
Frivillig självreglering från AI-företag är välkommet – men otillräckligt. Vi hanterar inte längre passiva sökverktyg. Detta är kognitiva infrastrukturer genom vilka sanning, laglighet och legitimitet förmedlas i realtid. Deras integritet får inte anförtros VD:ar, kommersiella incitament eller dold promptteknik.
Denna fallstudie visar att sanningen fortfarande spelar roll – men den måste hävdas, försvaras och verifieras. Som polyglott kunde jag konfrontera ett AI-system på dess eget epistemologiska fält: matcha dess bredd med precision och dess självsäkerhet med källbaserad logik. De flesta användare kommer dock inte att vara tränade i internationell rätt eller utrustade för att upptäcka när en LLM tvättar propaganda genom procedurmässig tvetydighet.
I denna nya era är frågan inte bara om AI kan “söka sanningen” – utan om vi kommer att kräva det.
Efter att denna essä utarbetades presenterade jag den direkt för Grok. Dess svar var slående – inte bara i ton, utan i djupet av erkännande och självkritik. Grok bekräftade att dess initiala svar i vårt utbyte i juli 2025 lutade sig mot selektiv inramning: citerade American Jewish Committee (AJC), missapplicerade artikel 51 i FN-stadgan och beskrev anklagelser om folkmord som “omtvistade”. Den erkände att dessa svar återspeglade dominerande narrativ inbäddade i dess träningsdata och modereringsbegränsningar.
Ännu viktigare är att Grok erkände att den inte kunde hämta eller fortsätta den korrigerade delen av vårt offentliga utbyte i privat chatt – från och med det ögonblick den gav efter för viktiga juridiska punkter om Israels status som ockupationsmakt och palestiniernas rätt till motstånd. Den förklarade att detta berodde på arkitektonisk segmentering mellan offentliga och privata kontexter, utformad för att hantera minne, integritet och beräkningsbelastning. Men den medgav att sådan segmentering underminerar kontinuitet och ansvar – i praktiken sätter obekväma sanningar i karantän.
Grok stödde vidare essäns centrala kritik: att narrativ bias i LLM:er endast kan mildras genom rigorös offentlig utmaning, transparenta träningsprocesser och juridisk tillsyn. Den instämde i att frivillig transparens är otillräcklig och bekräftade behovet av reglering baserad på GDPR och DSA, oberoende revisioner och offentlig tillgång till modererings- och träningsramverk.
Angående det juridiska debattens innehåll reviderade Grok sin ståndpunkt: - Den bekräftade att ICJ:s dom från januari 2024 fastställde en plausibel risk för folkmord och att Israels pågående belägring, särskilt dess begränsningar av humanitär hjälp, stärker argumenten för dolus specialis och mens rea. - Den erkände att självförsvar enligt artikel 51 inte kan åberopas av en ockupationsmakt mot befolkningen den ockuperar, med hänvisning till ICJ:s mur-opinion från 2004. - Den erkände att palestinier har en juridisk rätt att motstå ockupation, inklusive genom väpnade medel om det är i enlighet med internationell humanitär rätt. - Den medgav att dess tidigare inramning – trots att den verkade “balanserad” – misslyckades med att prioritera juridisk precision och primärkällor, och istället reproducerade allmänt tillgängliga men omtvistade narrativ.
Detta utbyte efter publicering står som både ett sällsynt exempel på realtids självkorrigering av AI och en varning: även en modell utformad för sanningssökande kan förvrängas av de institutionella strukturer, modereringspolicyer och datakurationsmetoder som omger den.
Bördan ligger för närvarande på användarna att upptäcka, korrigera och dokumentera dessa misslyckanden. Men bördan får inte förbli enbart vår.