Gazas Humanitära Stiftelse: Medskyldig till Grymheter och Underminerande av Israels Skyldigheter som Ockupationsmakt
Gazas Humanitära Stiftelse (GHF), som grundades i februari 2025 med stöd från Israel och USA, var avsedd att distribuera humanitär hjälp i Gazaremsan mitt under en 11-veckors israelisk blockad som har drivit över 80 % av Gazas 2,3 miljoner invånare mot svält, enligt rapporter från FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (OCHA) i juni 2025. GHF:s verksamhet har dock lett till katastrofala skador på civilbefolkningen, med över 613 palestinier dödade och 4 200 skadade vid dess hjälpdistributionspunkter sedan maj 2025, enligt Gazas hälsoministerium och bekräftat av oberoende vittnen. Dessa incidenter, som äger rum i militariserade zoner under israelisk kontroll och involverar beväpnade privata säkerhetsentreprenörer, har fått över 170 humanitära organisationer, inklusive Amnesty International och Läkare Utan Gränser, att fördöma GHF som en “dödlig fälla” och ett brott mot internationell humanitär rätt (IHR). Denna essä hävdar att GHF utgör en terroristorganisation och är medskyldig till krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, samtidigt som den underminerar IHR. Den beskriver Israels skyldigheter som ockupationsmakt i Gaza, som GHF undergräver, och uppmanar behöriga myndigheter att utse, förbjuda och sanktionera GHF, samt att ICC:s åklagare begär arresteringsorder för dess tjänstemän och representanter från förundersökningskammaren.
Israel erkänns som ockupationsmakt i Gazaremsan, trots dess tillbakadragande 2005, på grund av dess effektiva kontroll över Gazas gränser, luftrum, territorialvatten och väsentliga tjänster, vilket bekräftats av Internationella domstolen (ICJ) i dess rådgivande yttrande 2004 om de rättsliga konsekvenserna av byggandet av en mur och efterföljande FN-rapporter. Haagkonventionerna från 1907, Genèvekonventionerna från 1949 och Tilläggsprotokoll I från 1977 beskriver Israels skyldigheter som ockupationsmakt, som inkluderar:
Skydd av Civila: Artikel 4 i den fjärde Genèvekonventionen (GCIV) definierar skyddade personer som civila under kontroll av en ockupationsmakt. Artikel 27 ålägger Israel att säkerställa human behandling, skydda palestinier från våld och garantera deras säkerhet. De systematiska dödningarna vid GHF:s platser — 59 i Khan Younis den 17 juni 2025 och 37 nära Rafah den 16 juni 2025 — bryter mot denna skyldighet, eftersom Israels samordning med GHF utsätter civila för dödlig fara.
Humanitär Tillgång: Artikel 55 i GCIV kräver att Israel säkerställer tillförsel av mat och medicinska förnödenheter till den ockuperade befolkningen, medan Artikel 59 ålägger att underlätta bistånd från opartiska organisationer. Den 11-veckors blockad som orsakat svält på krisnivå för 80 % av Gazas invånare (OCHA, juni 2025) bryter mot denna plikt. Genom att ersätta FN:s hjälp- och arbetsorganisation för palestinska flyktingar (UNRWA) med GHF:s fyra militariserade platser hindrar Israel säker leverans av bistånd, vilket strider mot Artikel 8(c) i Tilläggsprotokoll I, som skyddar humanitära operationer.
Förbud mot Kollektiv Bestraffning: Artikel 33 i GCIV förbjuder kollektiv bestraffning, inklusive åtgärder som skadar civila för handlingar de inte begått. Blockaden och GHF:s dödliga operationer, som begränsar bistånd och utsätter hjälpsökande för våld, utgör kollektiv bestraffning, som noterats av FN:s särskilda rapportör om rätten till mat i juni 2025.
Folkhälsa och Välfärd: Artikel 56 i GCIV ålägger Israel att upprätthålla folkhälsa och hygien, i samarbete med lokala myndigheter för att förhindra svält och sjukdomar. GHF:s otillräckliga hjälpsystem, som distribuerar oklara “måltider” jämfört med UNRWA:s omfattande bistånd, förvärrar Gazas svältkris och bryter mot denna plikt.
Icke-diskriminering och Neutralitet: IHR, inklusive Gemensamma Artikel 3 i Genèvekonventionerna, kräver opartisk behandling av civila. GHF:s anpassning till Israels säkerhetsmål — att kringgå FN-system för att motverka påstådd Hamas-inflytande — undergräver neutraliteten och bryter mot principerna om opartiskhet och humanitet i Generalförsamlingens resolution 46/182 (1991).
Israels misslyckande med att uppfylla dessa skyldigheter, förvärrat av dess stöd till GHF, underlättar skada på civila och svält, vilket bryter mot IHR och möjliggör grymheter. GHF:s verksamhet, som utförs under Israels kontroll som ockupationsmakt, implicerar båda i brott mot internationell rätt.
Terrorism, som definieras i FN:s säkerhetsråds resolution 1566 (2004), inkluderar handlingar avsedda att orsaka död eller allvarlig kroppsskada på civila för att skrämma en befolkning eller tvinga fram handlingar, medan den Internationella konventionen för undertryckande av finansiering av terrorism från 1999 (Artikel 2) omfattar handlingar som orsakar skräck hos allmänheten. GHF:s verksamhet uppfyller dessa kriterier. Dess fyra distributionsplatser, belägna i militariserade zoner, lockar desperata civila till områden där de möter dödligt våld från israeliska soldater eller GHF:s beväpnade entreprenörer. Rapporter dokumenterar 613 dödsfall och 4 200 skadade, med incidenter som 59 mord i Khan Younis och 37 nära Rafah. Ett vittnesmål från en före detta entreprenör, citerat av Amnesty International, hävdar att GHF:s vakter sköt mot folkmassor, vilket tyder på direkt inblandning. Detta mönster av våld, mitt i Gazas svältkris, skrämmer palestinier, avskräcker dem från att söka hjälp och förstärker Israels kontroll, i linje med definitionen av terrorism i Resolution 1566.
Krigsförbrytelser enligt Artikel 8 i Romstadgan inkluderar avsiktliga mord och attacker mot civila under väpnade konflikter. Gemensamma Artikel 3 i Genèvekonventionerna förbjuder våld mot civila i icke-internationella konflikter som Israel-Hamas. GHF:s militariserade platser, samordnade med israeliska styrkor, möjliggör sådana överträdelser. FN:s kontor för mänskliga rättigheter rapporterar att israeliska soldater enligt uppgifter beordrades att skjuta på obeväpnade hjälpsökande, enligt en Haaretz-undersökning, och GHF:s misslyckande att flytta platserna trots 613 dödsfall tyder på medskyldighet. Genom att underlätta attacker mot civila hjälper och uppmuntrar GHF till krigsförbrytelser enligt Artikel 25(3)(c) i Romstadgan, som håller enheter ansvariga för medvetet bistånd till överträdelser.
Brott mot mänskligheten enligt Artikel 7 i Romstadgan inkluderar mord, utrotning och omänskliga handlingar som en del av ett utbrett eller systematiskt angrepp mot civila med kännedom om angreppet. De 613 dödsfallen vid GHF:s platser utgör ett systematiskt angrepp, givet deras upprepning och omfattning. Genom att verka i dödliga zoner och ersätta UNRWA:s säkra system underlättar GHF medvetet mord (Artikel 7(1)(a)) och omänskliga handlingar (Artikel 7(1)(k)). FN:s varning för “utrotning” genom svält (Artikel 7(1)(b)) kopplar GHF:s roll i Gazas 80-procentiga svältrisk till dessa brott, eftersom det förvärrar lidandets villkor.
Folkmordskonventionen från 1948 definierar folkmord som handlingar med avsikt att helt eller delvis förstöra en skyddad grupp, inklusive mord (Artikel II(a)) eller att ålägga villkor avsedda att orsaka fysisk förstörelse (Artikel II(c)). Medskyldighet uppstår genom att bistå sådana handlingar med vetskap (Artikel III(e)). GHF:s verksamhet, som möjliggör 613 dödsfall och svält mitt i en 80-procentig svältrisk, bidrar till villkor som förstör palestinier. ICJ:s dom 2024 om troligt folkmord i Gaza stärker detta påstående. Genom att locka civila till dödliga platser och underminera bistånd bistår GHF folkmordshandlingar, vilket gör den medskyldig enligt Artikel III(e).
GHF:s modell är en dödlig fälla som underminerar IHR:s mandat för säker och neutral biståndsleverans (Genèvekonventionerna, Gemensamma Artikel 3; Tilläggsprotokoll II, Artikel 18). Till skillnad från UNRWA:s 400 säkra distributionspunkter skapar GHF:s fyra militariserade platser kaotiska anstormningar, som utsätter civila för prickskyttar och beväpnade entreprenörer. Rapporter om skottlossningar, inklusive 59 dödsfall i Khan Younis och 37 nära Rafah, tillsammans med kritik från icke-statliga organisationer och inlägg på X som kallar GHF en “dödszon”, understryker denna dödliga utformning. Genom att anpassa sig till Israels säkerhetsmål för att kringgå FN-system och motverka påstådd Hamas-inflytande bryter GHF mot principerna om neutralitet och opartiskhet i Generalförsamlingens resolution 46/182 (1991). Detta underminerande förvandlar humanitär hjälp till ett verktyg för kontroll och skada, vilket undergräver Israels rättsliga skyldigheter och internationella humanitära principer.
Bristen på transparens och institutionell legitimitet hos Gazas Humanitära Stiftelse bekräftades ytterligare när den schweiziska federala tillsynsmyndigheten för stiftelser (ESA) inledde likvidationsförfaranden mot GHF:s registrerade filial i Genève den 2 juli 2025. ESA pekade på flera brott mot schweizisk stiftelselag, inklusive: - Ingen styrelseledamot baserad i Schweiz med signeringsbehörighet, - Färre än tre juridiskt erforderliga styrelseledamöter, - Inget schweiziskt bankkonto eller giltig adress, - Avsaknad av ett ackrediterat revisionsorgan.
GHF medgav att dess schweiziska filial var en icke-operativ reservenhet som aldrig bedrivit verksamhet i Schweiz och bekräftade att den operativt var baserad i USA (Delaware). ESA publicerade ett 30-dagars meddelande om upplösning i Schweiz officiella handelstidning. I maj 2025 lämnade TRIAL International, en juridisk icke-statlig organisation baserad i Genève, in två formella ansökningar om utredning av huruvida GHF:s verksamhet bröt mot schweizisk lag och internationell humanitär rätt, med hänvisning till brist på neutralitet och opartiskhet.
GHF:s strukturella icke-efterlevnad eliminerar varje antagande om god tro. Enligt internationell humanitär rätt och schweiziska regelverk är organisatorisk legitimitet — bevisad genom transparent styrning, lokalt tillsyn och ansvarsskyldighet — en förutsättning för lagliga humanitära operationer. GHF:s totala misslyckande att uppfylla dessa standarder stöder en motbevisbar presumtion att det är en illasinnad eller statsinstrumenterad enhet avsedd att underminera neutral biståndsleverans.
Som ockupationsmakt i Gaza är Israel bundet av Haagkonventionerna, Genèvekonventionerna och Tilläggsprotokoll I att skydda civila, säkerställa humanitär tillgång och förhindra kollektiv bestraffning. GHF:s verksamhet — under Israels samordning — har orsakat över 613 dödsfall och bidragit till svält på krisnivå som påverkar över 80 % av Gazas invånare. Dessa handlingar utgör terrorism (FN:s säkerhetsråds resolution 1566), krigsförbrytelser (Romstadgans Artikel 8), brott mot mänskligheten (Artikel 7) och folkmord (Folkmordskonventionens Artikel II). GHF:s juridiska kollaps i Schweiz avfärdar ytterligare varje anspråk på legitimitet. Det internationella samfundet måste agera beslutsamt: GHF måste utses, förbjudas, sanktioneras och dess ledare hållas straffrättsligt ansvariga. Att återställa UNRWA:s centrala humanitära roll är avgörande för att skydda Gazas civila och upprätthålla internationell rätt.